tisdag 4 oktober 2011

123 så var det..

...oktober igen, två år har snart gått. Nu börjar det kännas att det verkligen har hänt, och att det var ett tag sedan det hände. Ibland bubblar känslorna upp som en vulkan ur mig och då går det inte att hålla tillbaka tårarna.
Det tråkigaste av allt är att jag inte får visa hur mitt liv har utvecklas, hur jag äntligen har hittat rätt väg i livet, att jag har slutat snusa, min underbara och älskade pojkvän och min fina och talangfulla häst. Trisst att jag aldrig får visa dig detta..

Jag är däremot väldigt glad för det liv jag har fått och de fina stunder jag han få med dig. Jag är oerhört glad över att jag träffat min pojkvän och att jag har tagit mitt förnuft till fånga och slutat snusa och istället lägger pengarna på en häst! Jag är så glad för allt detta pappa, och jag vet att du har ett finger med i spelet!

Älskar och saknar dig oerhösrt mycket , varje dag!