Spanien fortsättning..

Jag visste inte vad jag skulle göra, men här tänkte jag inte stanna., bestämde mig för att lifta till stationen. Jag sa till en av hästskötarna att jag tänkte lifta. Han skakade bara på huvudet. Jag bad honom om hjälp med mina grejjer till grinden och han hjälpte mig så snällt. När vi kommit utanför grindarna dök "plötslig" privat chauffören upp och skrek på mig. Hästskötaren sa något till honom på spanska och han mjuknade snabbt i tonen. Hästskötaren blinkade åt mig, tog sedan ta i min väska och pekade åt mig att hoppa in i bilen. ÅH tänkte jag! Jag kommer till stationen trotts allt.. Jag kramade om hästskötaren och tackade honom för hjälpen.. jag var så glad. Äntligen kom jag härifrån. !! Privat chauffören skjutsade mig till stationen (ingen trevlig resa). Han sa hur dum och idiotisk jag var att jag inte var värd nånting. (kunde ju förstå spanskan ganska bra vi de laget). Väl framme på stationen släppte han av mig och sa bara hej då. Och där var jag åter igen lämnad ensam.. Jag skyndade mig in på stationen och hoppades att de skulle gå ett tåg eller buss till Malaga. "Bossen" hade ju sagt att det inte gick några tåg.. Till min stora förvåning gick det ett tåg 20 minuter senare. Jag gick till biljettkassan och frågade efter nån som pratade engelska. Men tror ni dom gjorde de!?? nej! Jag blev mera å mera stressad jag ville verkligen hinna med tåget. Jag kände mig jagad på nått vis. De kändes som att "Bossen" skulle dyka upp vilken sekund som helst..Efter många om och män hittade dom tillslut nån som snackade engelska. Jag bad om en biljett och vägbeskrivning till tåget.. Jag fick vänta tre minuter på tåget (dom längsta minuterna i mitt liv).. Jag skyndade mig sen in på tåget till min sittplats. Satte mig ner och andades ut. Äntligen , Äntligen var jag på väg bort...