Pappa...

Usch vad allt ska vara jobbigt:'( Vet inte vad jag ska göra eller säga. Hur kan en människa behöva vara med om en sån här grej?. Att behöva sakna någon så mycket så hjärtat nästan värker sönder? Hur kan en sån fin person som min pappa ryckas bort från alla så hastigt.? Hur kan en människa behöva få vara så sjuk som han var? Jag kan inte släppa den bilden av honom som jag har från den tiden då han var så sjuk.. Varför? Jag känner mig så tom, vad ska jag göra utan dig? Jag vill bara ha dig här..
Idag hade vi kist-stängning, jag skrev ett brev till dig och la en foto av mig och Alexander vid ditt hjärta.. Vet att du ser lite dålig när du läser så satte med dina läs glasögon också <3

Önskar bara att du vore här hos mig..Hur ska jag klara mig utan dig, du hjälpte mig med allt och du fanns alltid där vi min sida..Älskar dig Pappa <3

När nånting händer och det känns så kallt
Det ända man ser är mörkrets fall
Jag försöker se upp till himmelen nu
Men jag kan inte se dig något mer
Och ingen kan nånsin ta din plats i mitt liv
Och vad ska jag göra utan dig
Jag gråter ofta. Och vad ska jag göra utan dig
Alla minnen när du såg i mina ögon. Och ingenting får dig tillbaka nu
När allting var som svårast för dig så sa du adjö och lämna oss kvar
Mina tårar faller för min saknad är så stark
Så mycket tid du hade men nu är det över
Ännu ser jag dina tårar,Ännu hör jag din röst
Jag kommer ihåg ditt leende
Jag kommer aldrig lämna dig